Thursday, November 13, 2008

När ska' psyket släppa morsan?

När ska' psyket släppa morsan?
Hon har alltid varit frisk!
När ska' psyket släppa brorsan?
Det kan ske förutan risk.
När sku' psyk. o. soc. min syrra
Släppa från Nydala gård?
/: När ska' "Skola-Vård-och-Omsorg"
Sluta ge onödig vård?:/

Icke är det godt för ängslig
sorgsen, sargad, bruten sjel
Om dess ILSKA bara dämpas
Med "Sobril" och tigs ihjel.
Bättre hemma hos familjen:
Den är inte lika hård!
/: När ska' "Skola-Vård-och-Omsorg"
Sluta ge onödig vård?:/

Tiondelen må va' galen,
Yra trots all medicin:
Resten är der för de löner
Personalen kammar in
Och de fina provisioner
Läkar'n af bolagen får!
/: När ska' "Skola-Vård-och-Omsorg"
Sluta ge onödig vård?:/

_______________________________
Kopiera troget, sprid gratis

Hans Georg Lundahl
- skribent och utgifvare
Adress: c/o Krivicic
Hårds väg 64
213 65 Malmö

Fjortis' Bröllop

Malmö, 11,III.2001
af Hans Georg Lundahl

Att tvinga nån å gifta sig
Är givetvis helt fel:
Att hindra nån å gifta sig
Är lika fel de me,
Förutom när de hinder finns
Som KYRKAN gett beske´.

När Staten kräver hårt förbud
Mot fjortis´ bröllopsnatt,
Då är de´ något riktigt lurt,
DE kanske har fått fnatt,
Men kanske vill de komma åt
Den kristna dygdens skatt.

Man orkar inte vänta långt
Och hindrad ger man opp
Och tröttnar DÄRFÖR på den som
Har givit vackert hopp,
Och kanske på dess hela kön
Och kanske på sin kropp.

När hindren inte räcker till
Då tar man till förtal
Och säger att en fjortis är
För ung för eget val
Och riksförbund på U och L
Gör sexmoralen hal.
______________________________
Kopiera oförändrat, sprid gratis.
Hans Georg Lundahl - skribent och utgifvare
Adress:c/o Krivicic
Hårds väg 64213 65 Malmö.

Öppet bref om ungdomars äktenskap

Till Kongl. Hofvet
Till Regeringskancelliet
Till Svenska allmänheten

Ett kristet lands Rikslag förhåller sig till Guds och Kyrkans lag som en kommunal förordning eller stadga till Rikets lag: nemligen underordnadt. Om en kommun söker genomdrifva en stadga stridande mot rikets giltiga lag, är denna stadga ogiltig, och om ett af Kristenhetens riken försöker genomdrifva en lag stridande mot Guds och Kyrkans lag, är sådan "rikslag" likaledes ogiltig.

"Men Sverige är ett sekulariseradt land," bjebbar någon emot.

Titta på flaggan. Kom ihåg att dess högtidligaste bruk - vid kungliga korteger och vid begrafningsföljen der flagga brukas - är hängande lodrätt från vågrätt hållen stång. Korset är omisskänligt. När S:t Erik fick visionen till vår fana - på ett korståg mot afgudadyrkare i Tavastland - valde han en fana, som mycket tydligt visade vår hemhörighet i Kristenheten. Men äfven om vi icke för två år sedan firat tusenårsjubileet af Sveriges dop i Olof Skötkonungs person vid Husaby Källa, äfven om vi hade varit asadyrkare ända tills igår eftermiddag, så är och förblir äfven ett hedniskt land åtminstone underkastadt den naturliga lagen, Guds lag efter de tio budorden.

Ett af dem är det Sjette Budet: "Du skall icke begå äktenskapsbrott" och det Nionde Budet: "Du skall icke hafva begärelse till din nästas hustru." Med dessa ord skyddar Gud äktenskapet och kyskheten. Gud har bestämt de flesta menniskor till äktenskapet. Man och hustru skola lefva i kärlek och trohet. Det skall för dem vara en glädje om Gud ger dem faders- och moderslyckan. Den inbördes kärleken skall ge familjen glädje och sammanhållning. Tillsammans skola de söka lyda Guds bud, besöka den Heliga Messan och mottaga de Heliga Sakramenten.

Kristus säger: "Vad Gud har sammanfogat, det må menniskan icke åtskilja" (Mt 19:6).
Den omedelbara tillempningen af dessa ord är gifvetvis förbudet mot skilsmessa och omgifte, liksom mot andra varianter af äktenskapsbrott (s k vensterprassel). Men dermed icke sagt att kaotiskt ogiltigförklarande af giltigt ingångna äktenskap ginge fritt från klander härvidlag. Och det är tydligen hvad den så kallade regeringen i vårt stackars af socialism, liberalism och lutherdom pinade land har fått för sig att göra - om tillit bör egnas tidningen metros uppgifter. I hvart fall enligt ett nytt lagförslag, "som kan bli verklighet redan inom ett år" - "Enligt förslaget ska Sverige inte längre godkänna giftermål i utlandet med personer under 18 år. Sker sådana äktenskap ändå ska svenska myndigheter betrakta dem som ogiltiga. Inom Sveriges gränser ska 18-årsgränsen gälla, oavsett medborgarskap. Undantag kommer att kräva tillstånd, som endast ska beviljas av särskilda skäl. (TT)" - så står det i Skåneupplagan af metro, månd. 21 oktober 2002, på sidan 06, under den vilseledande rubriken: "Regeringen vill stoppa barnäktenskap".

Var du barn till 18-årsdagen? Blef du könsmogen ungefär kring de veckorna? Brukade du ogeneradt springa till mor och far och be dem om lof så snart du skulle gå utanför dörren och dessutom låta dem räkna upp vilkoren: sednaste innetid och "inget sex, sprit, knark eller tobak" och "inget dåligt sällskap" - utan att skämmas för att du gjorde det! - ända tills du var 17 1/2?

Visst, man var omyndig till 18: fick inte rösta eller skrifva på ekonomiska kontrakt utan målsmans tillstånd och här i vårt stackars land fick man inte gifta sig utan länsstyrelsens tillstånd eller dricka starköl på krogen. Men straffmyndig och byxmyndig var man vid 15 år fyllda. Och lättare arbeten fick man ta redan vid 14 år fyllda - några redan vid 13. Var du barn då?

Skelettet är inte färdigvuxet förrän vid 18, circa. Så om orthopeden får bestämma när du är vuxen, blir det 18 - om nånsin. För är du dverg eller kortvuxen (säg 1,60 för en man eller 1,40 för en qvinna) räknas du kanske som efterblifven. Men då får du ändå vara glad att det är orthopeden och inte odontologen ("Tandakrigaren") som bestämmer när du är vuxen. Visdomständer brukar man få vid de trettio - och vissa få dem icke ens då.

Hjernforskare bruka ju anses vara ett starkt stöd för materialistiskt orienterad psykologi (marxism tillempad på sjelslifvet, dialektisk materialism à la Sigmund Freud), men man kan icke påstå att dess rön från 1999 direkt gynna den moderna omognadsförklaringen af ungdom under 18. Vist: den sista förändringen af hjernbarkens storlek, den som ger den storlek som hjernan får behålla tills den krymper på ålderns sedna höst, sker vid c:a 18 - 25. Men det som sker vid c:a 18 - 25 är en krympning af hjernans storlek, icke en tillvext. Den sednaste tillvexten är ferdig vid 10 - 12-årsåldern. Ur neurologiskt perspektiv är barndomen alltså slut vid 10, sednast 12 års ålder. För inte är det väl rimligt att påstå att en hjerna som är större än en vuxens (i hvart fall större än samma person behåller större delen af det vuxna lifvet) ännu är ett barns hjerna?

När det gäller fortplantning, äro vi inne på kernpunkten, hvad angår äktenskap. Uppenbarligen är man för ung för att gifta sig, när man ännu inte kan, jag säger inte fortplanta sig, men ens göra de handlingar som kräfvas för att fortplanta sig. Den som icke är könsmogen kan ej gifta sig. I 1734 års Sveriges Rikes Lag sattes qvinnans äktenskapsålder till 15 år. Med tanke på huru sent utvecklade undernärda och öfveranstrengda pigor voro i de vintermörkaste delarne af riket, var detta kanske en realistisk äktenskapsålder. Mannen måste som familjeförsörjare vara myndig, dvs sjelf kunna skrifva på ekonomiska kontrakt, hvarför hans äktenskapsålder var satt så sent som till 21. Uppenbarligen räknades med:

- att en hel del män skulle gifta sig tidigare med föräldrarnas tillstånd
- eller lefva ett lif som föga eggade könsdriften
- eller, som fallet var i vissa yrkeskårer i staden, skulle hålla sig till dåliga flickor tills de blefvo gamle nog att gifta sig.

Idag är födan vitaminrikare och tillgången till fett och socker (som påskynda såväl hjernans som könsorganens utveckling) stor nog att betrakta som ett helsoproblem. Verksamheter som äro anstrengande nog att försena puberteten äro i Sverige icke tillåtna för prepubertal eller pubertal ungdom - utom sådana som äro af idrottskarakter. Ljus finnes i öfverflöd både genom elektricitet och, i viss mån, resor till soligare länder, i så fall vanligen under sportlofvet. Och, hvad mera är, genom invandring har vår lag kommit att tillempas på ungdom som kanske är af tidigare mognande ras eller vuxit upp i länder der sjelfva klimatet påskyndar tidigare mognad.


Om de derstädes gifta sig, sedan tvingas komma till Sverige innan bruden - och kanhända äfven brudgummen - fyllt 18 år, äfven om det är ett kristet äktenskap, äfven om ingen utom en paranoid feminist, som ser qvinnoförtryck i all patriarkal kultur, skulle drömma om att påstå att det vore ett tvångsäktenskap, afser alltså sosseligan på Rosenbad att behandla paret som ogifta


- helt i strid med Kyrkans lag, hvilken åtminstone erkänner äktenskap från mannens fyllda 16 och qvinnans fyllda 14 år, och som åtminstone tidigare har erkänt två år yngre för båda könen
- helt i strid med Guds lag, med den naturliga lagen
- helt i strid med all anständighet och mensklighet.


Om de genomföra detta, är det ett brott att lyda dem.


Hans Georg Lundahl
c/o Krivicic
Hårds väg 64
213 65 Malmö
alla mottagare uppmanas hjelpa till att sprida detta öppna bref om ungdomars äktenskap.

OM S:TA BIRGITTA AV VADSTENA (OCH TVÅ HELGON TILL)

I det senaste Nr. av Julia fann jag en artikel om den hel. Birgitta av Vadstena. Tyvärr var den usel. Den lade fram något påhittat eller oviktigt här, tog bort något sannt och viktigt där, kallade saker med fel namn och lyckades därigenom förvränga innebbörden av hennes liv, förvränga vad hon stod och än i himmelen står för.




1. Den heliga Birgitta var och är kristen. Till något asadyrkande, olympiskt eller hinduiskt hednatempel med GUDABILDER har hon aldrig varit. Första ledet i ordet gudabilder är "guda", en gammal genitiv pluraalis, som betyder "gudars". Eftersom kristna ej tro på flera GUDAR, som ju äro avgudar, ha vi inga GUDABILDER. Däremot ha vi BILDER AV GUD - som ju kan avbildas sedan han blivit människa - OCH AV HELGONEN. Båda typerna av bilder kunna kallas heliga bilder eller ikoner. Och några av dem avbilda Gud med ett helgon. De flesta bilder av Guds Moder, den saliga alltid rena Jungfru Maria, avbilda henne ju med sin Son, med Jesus Kristus, vår Herre och Gud.




2. Den heliga Birgitta var ingen feminist. Jag vet inte om hon någon gång i fyra- eller femårsåldern drömt om att bli präst, men när man I SÅ FALL sade åt henne att kvinnor ej få eller kunna bli präster, accepterade hon det säkert utan protest. Hon höll sig alltid till Kyrkans lära, hennes Uppenbarelser överensstämde alltid med den - annars hade de ju varit av djävulen, men nu voro de av Gud och blevo erkända som sådana av Kyrkan. Till Kyrkans lära hörde och hör, att kvinnor ej kunna bli präster. Den så kallade "Svenska Kyrkan" som "prästviger" kvinnor existerade inte på den heliga Birgittas tid.




3. Likaså hyste hon kärlek ej blott till Gud utan också till sin nästa. Till det hör, att en kvinna som väl en gång gift sig lyder sin man i tillåtna ting. För övrigt var hon bara 13 år när hon gifte sig, men av hänsyn till hennes blyghet väntade Ulf Gudmarsson ett år innan äktenskapet fullbordades. Och hon födde honom åtta barn. Och hon var icke lat ifråga om kvinnogöromål och hennes regel tillåter icke nunnorna att vara det heller.




4. Hon lämnade icke sin man för att grunda ett kloster, utan han dog. När hon kom till Rom var hon alltså änka. Hade hon övergivit sin man utan hans samtycke, så skulle hon aldrig ha fått tillstånd ens att själv gå i kloster, mycket mindre då grunda ett. Men hon saknade honom inte. I en vision såg hon honom i Helvetet och hon underordnade sig Guds vilja ifråga därom. Därefter var det bara hennes himmelske brudgum, Vår Herre Jesus Kristus, som hon skulle älska aav hela hjärtat. Sin son Karl ville hon dock frrälsa från att bli fördömd, och hon lyckades.




På 1970-talet var det S:t Frans av Assisi (Frans=Franciskus), som man svamlade en massa om därför att man, som icke-katoliker, beundrade honom mycket mer än man var ense med vad han verkligen sade. Han är inget helgon för djurrätts- eller Greenpeace-aktivister och S:ta Birgitta är inget helgon för feeminister.




För övrigt är ingen av dem något helgon för ekumeniker eller pacifister. Det är sannt att S:t Frans ville göra slut på korstågen, men bara genom att göra slut på Mohammeds religion på annat sätt, genom att omvända dess anhängare till Kristus genom predikan och under. Han erbjöd sig att stiga upp på bål tillsammans med mollor eller imamer, Gud skulle rädda den med RÄTT tro ifrån att brännas upp av elden. Mollorna eller imamerna hade ingen lust, S:t Frans blev hemskickad med oförrättat ärende, Mohammeds lärjungar hade icke blivit kristna - och korstågen, som voro ett svar på deras brottsliga våldsexpansion, fingo fortsätta. Den heliga Birgitta förmedlade en uppenbarelse, där Gud klandrade konung Magnus Eriksson, för att han vägrade börja ett korståg mot schismatikerna i Novgorod, som avfallit från Kyrkans enhet.hedningarne i Novgorod.* Det var alltså konung Magnus Eriksson, som inte ville ha korståg, och det var Gud och S:ta Birgitta som ville ha ett korståg. Inte tvärtom, som hennes sentida okatolska beundrare skulle vilja ha det till.




Skulle Julia ha berättat om helgon som trotsade familjen, borde man ha berättat om just S:t Frans och om S:ta Klara, två ungdomar i Assisi, som trotsade sin far eller hela familjen för att leva ordensliv. Biskopen av Assisi hjälpte S:t Frans mot dennes far, och S:t Frans hjälpte den blott tolvåriga S:ta Klara att rymma från familjen och grunda det första klostret för klarissor ("franciskaner-nunnor").

Copyright:
Malmö, onsd. S:t Josef Hantverkarens Dag, 1.V.2002,
Hans Georg Lundahl
Sprid på alla sätt och vis.

*I texten står "hedningarne i Novgorod", min dåv. Latindocent ansåg att det rörde sig om "lesefrüchte" från tyska ordens propaganda och att hedningar var deras kodord för orthodoxa, men detta var seklet efter St Alexander Nevski, och genom dennes eftergift funnos verkliga hedningar - Gula Horden - som öfverherrar i Novgorod. Det är möjligt att det är dem uppenbarelsen syftade på.

Originalet af denna text sparades:
http://www.webcitation.org/5ds6JX5wC

MAJORITETSBESLUTETS PROBLEM & LÖSNING

En majoritet av människor är något abstrakt. Den är inte konkret, som en enskild människa, inte ens så pass konkret som en särskild grupp människor (även om den alltid råkar uppbäras av en slags tillfällig grupp). Den är inte ett "han" eller ett "hon" eller ett "de där", den är bara ett flertal.

Eftersom en majoritet är ett oidentifierat flertal, kommer i fråga efter fråga samma person att tillhöra, inte tillhöra, åter igen tillhöra och åter icke tillhöra majoriteten. Från majoritetens "synpunkt" - om nu en majoritet kunde ha ett medvetande, en synpunkt - skulle det kunna uttryckas så: flertalet består hela tiden av olika personer, ibland de ena, ibland de andra, icke de samma - utom det överlappande. Har du en majoritet på 55% (av alla, icke blott "de röstande") i en fråga och en majoritet av 55% i en annan fråga, som inkluderar de 45% minoriteter (mot eller soffliggare) i den förra, tillhöra dock 10% båda majoriteter, majoriteten i båda frågor. Har du ytterligare en fråga med en majoritet på 55%, komma minst 10% att tillhöra majoriteten i både första och tredje frågan, och minst 10% att tillhöra majoriteten i både andra och tredje frågan. Men det finns ingen matematisk garanti för att 10% eller 5% eller ens 1% kommer att tillhöra majoriteten i alla tre frågorna. Räknas soffliggare bort, behöva ej ens två "absoluta majoriteter" av enbart röstande överlappa. Har majoriteten beslutat i alla tre frågor, kan det hända att den har beslutat något som ingen alls vill stå för. Det kan hända, att de som böja sig för majoriteten i alla tre frågor, egentligen böja sig för - ingen alls. Och det kan hända att det är något så när sunt att ha "majoritetens" uppfattning i en eller två av dessa frågor - vilket, som vi sett, räcker för att åstadkomma majoritet i alla tre frågorna - men helt abnormt att ha majoritetens uppfattning i alla tre av dem, vilket förklarar ett fall som det tänkta, att nämligen ingen har majoritetens uppfattning i alla tre frågorna. Majoriteten kan bli som Chimaera, med huvudet och framkroppen från ett djur - lejonet -, bakkropp och extra huvud från ett annat - geten -, och en svans med ett tredje huvud, därför att den är ett tredje djur - ormen. En sådan Chimaera sprutar eld och dödar, enligt Bellerophons saga. En sådan Chimaera är ingenting, därför att den är omöjlig, enligt Aristoteles zoologi. Majoritetsbeslut i tre frågor kunna tillsammans utgöra en helt omöjlig, chimär och livsfarlig "majoritet" att böja sig för...

Det finns dock ett fall, där majoriteten inte är hoppande. Där majoriteten i varje enskild fråga är mycket större än 55%, där överlappningen av majoritet i vilka två frågor som helst av tre är större än 10%, där majoriteten i alla tre frågorna (nästan vilka tre som helst) säkert både finns och är, om icke absolut, så åtminstone relativ majoritet, större än någon särskild kombination av tyckanden, som omfattar samtycke med minoritet i någon fråga.

Detta fall är när majoriteten är en så pass konkret sak som en grupp människor. När majoriteten i en viss fråga och majoriteten i fråga om samhällsställning tendera att sammanfalla med varandra. När majoriteten är lika med den majoritet av människor i underordnad eller blygsam ställning, som är fattig eller möjligen bärgad, icke burgen eller rik. När majoriteten kan definieras som icke frack-ägande, utan akademiska examina, som icke i sina yrken fatta beslut om andra människors framtida leverne. När majoriteten är bättre bekant med lokal öl-, vin- och spritproduktion än med dyr importerad, bättre bekant med snus (ok - eller piptobak) än med cigarrer (utom, givetvis, majoriteten av Havana-bor), bättre bekant med brännvin eller cider eller körsbärsvin än med Bordeaux (utom, givetvis, majoriteten av Bordeaux-bor), bättre bekant med Kalles kaviar än med rysk (utom, givetvis, majoriteten av ryssar), bättre bekant med prickig korv än med salami och med falukorv än med cervelas (utom i Österrike, Ungern och Italien, där salami är det som gäller, eller i Schweiz, där cervelas gäller), bättre bekant med Herrgård, Grevé, Suecia, Prästost och Kryddost, än med Frankrikes ljuva ostproduktion (utom i Frankrike förstås), o s v. Majoritetsbeslut betyder i så fall: att låta allmogen, vanligt folk bestämma. Majoritetsbeslut är i så fall helt enkelt detsamma som populism.

Nu är dock det vanliga folket icke organiserat. Det må ha sina egna kommunikationer på det lokala eller rent av till viss grad det regionala planet. Men icke på riksplan. En beslutsam minoritet eller enstaka person kan skaffa sig popularitet och utnyttja den för att spela ut populismen i en landsända mot den vaksammare populismen i en annan. Reformationen var icke populär av teologiska skäl. Där den var populär, var det av beundran för dess företrädare, Gustav Vasa, som befriat oss från danskarnas välde (med dalkarlar, som visade sig hata reformationen!), och bröderna Petri, Olaus och Laurentius, vars ord voro desto mer imponerande som motståndarnas, klostrens och biskop Hans Brasks, tystades. Och likaledes av bekvämlighet: att slippa fasta, att slippa bikta. Eller av solidaritet med adelsmannen, som påstod, att Kyrkan skulle ha "lurat" av hans förfäder den eller den donationen, "som inte alls" skulle ha "frälst hans själ". Men i Småland, Dalarna (!) och Västergötland fanns folkligt motstånd mot Sveriges reformation, liksom Skåne (på landsbygden) och Norge gjorde motstånd mot den danska. I Västergötland gjorde till och med adeln motstånd mot reformationen. Dessvärre kom icke motståndet mot reformationen samtidigt i Västergötland, Småland och Dalarna, utan Gustav Vasa kunde kväsa den ena resningen efter den andra - icke utan lejda knektar från Lübeck.

När majoritetsbeslut icke äro populistiska, kunna de tillsammans leda till det orimliga. Och populismen är icke alltid enig, när den hotas av något nytt och omstörtande. Den är svag.

Hur har Sveriges folk ställt sig i frågan om envälde kontra riksdagsvälde? Efter Karl XII:s förluster i krig, skylldes olyckorna på konungamaktens "krigslystnad" och riksdagsvälde infördes. Efter Frihetstidens inofficiella men verkliga förlust av Sveriges frihet och oberoende, samt den skamliga behandlingen av konung Adolf Fredrik, var Sverige berett att som en man hylla Gustav III och hans statskupp i enväldesriktning. Efter förlusten i Finska Kriget accepterade man "Karl XIII:s" usurpatoriska statskupp, som ledde till ny parlamentarism, dock mer balanserad med konungamakt än Frihetstidens. Och 1917 ställde sig först soldater och bönder på konung Gustav V:s* sida, sedan borgare och arbetare på parlamentarismens. Soldater och bönder (med lantarbetare) voro nog fler än borgare och arbetare i stadsnäringar, Sverige var ännu ett lantligt land, men de mobiliserade ej så många, därför att de voro sämre organiserade. Dessa båda sista tillfällen ha icke varit folkliga, d v s populistiska maktskiften, utan folket har i efterhand accepterat dem som oundvikliga.

Som sagt var det fler borgare och arbetare som 1917 ställde upp för parlamentarism, än det var soldater och bönder, som ställde upp för konungamakten och försvaret. Men soldater och bönder med lantarbetare voro fler, och vad jag känner till ställde ingen av dem upp på parlamentarismen 1917 i uttrycklig demonstration.

"Jaha, men då vunno de ju icke majoritet i själva avgörandet, de som voro för konungavälde och försvar men stannade hemma kunde ju icke räknas, sådana äro spelets regler."

Ja, majoritetsbesluts-spelet har den regeln. Och är, just genom denna regel, icke-populistisk. För den verkliga majoriteten är egentligen oräknelig "såsom stjärnorna på himmelen eller sandkornen vid havet". Den verkligt typiske majoritetsmedlemmen, den verklige populisten, är en soffliggare, både i politik och andra sammanhang. Han vill icke räknas. Han vill icke ställa sig på led och få ett nummer. Men för den skull vill han inte bli överkörd. Majoritetsbesluts-spelet säger alltså att populismen förlorar. Majoritetsbesluts-spelet är ett sätt att köra över den oorganiserade och icke särskilt bildade majoriteten och sedan dessutom säga till den: "skyll dig själv". Och en bildad och organiserad representation för majoriteten är alltid en minoritet. Den representerar aldrig den populistiska majoriteten, ens när den gör vad denna majoritet vill. Den representerar den minoritet, som kommit till den med bildning och organisation, eftersom den liknar denna. Majoriteten förlorar makt på att vara obildad och oorganiserad, den förlorar sin karaktär på att vara bildad och organiserad. Majoritetsbesluts-spelet ser till att den verkliga majoriteten förlorar både på gungorna och karusellen.

"Ja," säger nu en egalitär idealist, "så är det nu och så har det varit i historisk tid bland de så kallade civiliserade folken. Men det beror på att vi ha ett klassamhälle. I ett klasslöst samhälle skulle majoriteten inte vara obildad och oorganiserad och det skulle inte finnas någon mera bildad och bättre organiserad minoritet, som kunde utnyttja situationen till majoritetens nackdel. Där skulle problemet icke uppstå. Och det är dit vi måste sträva. Med de medel, som stå till buds, såsom demokratin och parlamentarismen."

- Jaså, bolscheviken! Hatar du majoriteten så pass mycket, att du vill avskaffa den?

"I ett klasslöst samhälle skulle majoriteten inte vara obildad och oorganiserad..."

Det är alltså majoriteten, att den är som den är, som är problemet, som måste åtgärdas, för de egalitära! Ännu mer skolplikt, ännu mer "folkbildning", "fortbildning" och "utbildning" - och "värdegrund" - i skolan, ännu mer indoktrinering - och kanske ännu mer fångenskap för dem som lyckats lämna skolan utan denna indoktrinering, för att "påverka" dessa ännu mer!

Men det innebär också att den verkliga majoriteten, den populistiska majoriteten, gömmer sig mer för att slippa dessa tvångsåtgärder!

För övrigt: om vi skulle avskaffa klassamhället på det sättet, avskaffas också den reella majoriteten, den majoritet, som är en grupp människor. Utan klassamhälle skulle majoritetsbeslut i hela folket bli just samma abstarkta, chimära majoritet, som jag först skisserade upp - och som faktiskt redan verkar förekomma, inom de små minoriteter, som fatta majoritetsbeslut i många frågor, till skillnad från den majoritet, vars deltagande i majoritetsbeslut inskränker sig till en fråga: vilket parti; och till en dag: vart tredje år, första söndagen i september. Plus förbudsomröstningen, trafikomröstningen, kärnkraftsomröstningen och EU-omröstningen.

Eller skulle det vara meningen att ett klasslöst samhälle åstadkomme så stor enighet, att det bleve verkligt stora majoriteter, som 90% eller så i varje fråga? Att ett klasslöst samhälle skulle åstadkomma enighet?

Vi ha sett, att enighet uppkommer utan att upphäva klassamhället, därför att många böja sig för andras beslut. Helst gamla beslut, som fattats innan de föddes (som att ha julgran och inte julbjörk och krydda brännvinet med pomerans snarare än lakrits), och till och med nya beslut, till och med om de förlora på dem (som reformationen). Men också: 1) att majoritetsbeslut ej är bästa sättet att utnyttja detta, och 2) att majoritetsbeslut (av det sämsta slaget) styr beslutande minoriteter (som Riksdagen).

Vad är alltså det verkliga alternativet till dessa majoritetsbeslut, med oenighet, med abnorma kompromisser p g a olika människors majoritetsinnehav, med ett utnyttjande av den verkliga, populistiska majoritetens passivitet för att undergräva dess traditionella värderingar, det som gör den till verklig majoritet, till allmoge och vanligt folk?

Inte att allmoge och vanligt folk som sådana bli styrande i Riket, det äro de oftast för söliga till. Alltså icke för söliga för att bestämma över sig själva som enskilda, familjer och byar, men för söliga för att behålla hela landets styre.

Inte att den styrande minoriteten låtsas representera majoriteten, i stället för att som andligt stånd och ridderskap representera och taga ansvar för hela landet, hela folket, hög som låg, i religiöst och militärt hänseende.

Inte att försöka avskaffa klassamhället genom att ta ifrån minoriteter ärftliga eller annars kontinuerliga maktresurser, politiska eller ekonomiska, eller särskilt religiösa och moraliska, och ta ifrån majoriteten dess värderingar, inklusive enkelhet, passivitet och naivitet. Då får man en ny minoritet, som måste distansera sig från majoriteten, från populismen, som har och gör det obekvämt för denna.

Utan: att någon med samma värderingar som vanligt folk ha haft sedan kristnandet, hela tiden värnar om dessa värderingar, värnar om allmogen, om vanligt folk, men också om legitima, nödvändiga, traditionellt mäktiga minoriteter. En man, därför att en man inte är en abstraktion, inte är en chimär, inte är en slumpmässig (katastrofal) balanssumma av olika majoriteters oförenliga ståndpunkter. Och när han dör: näste man. Men vem är den näste? Hans äldste son eller dennes äldste son eller dennes äldste son, Dör den äldste, tar hans närmaste yngre broder vid, om han saknar egna barn. Dö alla bröstarvingar till den äldste redan döde, ta bröstarvinagrna till hans bror vid, så långt ner som möjligt i anträdet: farbror(s) före farfars bror(s), som i sin tur går före farfars farbrors. O s v enligt frankisk eller svensk tronföljd.

Ty icke blott en enskild människa, utan t o m en ätt är något mycket konkretare än till och med den verkliga, populistiska majoriteten. Och oerhört mycket konkretare än den tillfälliga majoriteten inom en minoritet, vars majoritet icke är en samhällsklass, utan alltid blott ett samtycke i enskild fråga.

Men en monark får inte vara fullt ut så passiv, så obildad, så naiv, beskedlig och fredsälskande som den populistiska majoriteten. Han måste var på sin vakt mot den bildade, organiserade minoriteten, om den skulle vilja förtrycka majoriteten. Och då måste han själv ha vissa slags bildning, gemensam med vissa minoriteters, men ändå känna med majoriteten. Likaså måste han vara på vakt mot egalitära revolutioner i allmogens namn, men till dess skada och icke dess gagn. Han måste stå över gränsen mellan bildad och obildad.

Det finns en religion, som står lika högt över bildad som över obildad. Stjärnorna stå lika högt över Mount Everrest som över Holland, därför att de äro oändligt mycket högre över Mt Everrest än vad detta är över Holland. Guds kunskap, den sanna tron, står lika högt över bildades som över obildades mänskliga kunskap, oändligt mycket högre över bildade än dessa över de obildade. Sådan måste monarkens religion vara. Han måste vara kristen, renlärig katolik**, lyda Kristus Konungen. Och han behöver därför ett kristet, ett katolskt folk.

Hans Georg Lundahl

Copyright Hans Georg Lundahl, 21.IV, A. D. 2002. Får gratis kopieras oförändrat på dator, kopiator, för hand, meddelst uppläsning och inspelning, i massdistribuerade, äv. kommersiella media och spridas.

*Ja, Konung, ty han var besvågrad och försonad med Gustav Prinsen af Wasa
Envoyé : 25/04/2002 15:06
**eller Orthodox